take a break
nu reser jag tillsammans med gott manligt sällskap till PARIS. jag återvänder till svearike tidigast på tisdag men gud vet om jag någonsin kommer att hitta hem.
Dröm nr. 1
jag talar ofta om mina drömmar. de jag drömmer på natten och de jag hoppas på eller fantiserar ihop på dagen. en av mina mest skräckfyllda nattliga drömmar innefattar disneyfiguren Peter Pan, eller mer exakt personen som spelar huvudrollen den nyinspelade filmen.
Drömmen drömdes för flertal år sedan men jag kan fortfarande minnas nästan alla betydelsefulla och mindre viktiga detaljer.
Jag befann mig i en stor herrgård i den engelska landsbygden. platsen ingav en familjär känsla blandat med en svag gnagande oro över att någonting inte var helt som det borde. mina steg förde mig likt en robot in genom herrgårdens massiva och guldmålade trädörrar. bakom de flagnande dörrhörnen dolde sig intet. Det var ett ingenting som skymtade och som jag kom att dras in i. PLOP! och jag dunsar dovt ner i en välvispad gräddbakelse. jag har svårt att fästa blicken och varje rörelse känns fördröjd. jag blir ett med gräddbakelsen. ett offer i min gräddmjuka kropp. mina flackande blickar möter plötsligt en annans. Peter pan står några meter bort och spelar på sin planflöjt. strax därefter har han förlyttat sig bredvid mig, skrapar försiktigt bort det översta gräddlagret på min gräddarm. Skräcken som slog mig förstelnade min kropp. trots det visste jag att det enda möjliga sättet att överleva var att fly fort. Peter pan log och sade att jag var den sötaste han sett, så söt att jag kundes ätas upp. mina hallonrosiga kinder rodnade och benen blev till gelé.
jag höll på att förlora fotfästet och falla för komplimangen.
jag visste att det skulle bli min död men kunde inget göra åt det.
vaknade gjorde jag såklart i rättan stund. panikslagen och med skräcksvettsfläckar på mickey mouse-nattlinnet. nattlinnet är sedan länge bortglömt eller slängt. drömmen ligger dock kvar och skrotar i hjärnbarkens ena hörn.
jag tänker inte vara sockersöt och låta mig ätas upp.
Drömmen drömdes för flertal år sedan men jag kan fortfarande minnas nästan alla betydelsefulla och mindre viktiga detaljer.
Jag befann mig i en stor herrgård i den engelska landsbygden. platsen ingav en familjär känsla blandat med en svag gnagande oro över att någonting inte var helt som det borde. mina steg förde mig likt en robot in genom herrgårdens massiva och guldmålade trädörrar. bakom de flagnande dörrhörnen dolde sig intet. Det var ett ingenting som skymtade och som jag kom att dras in i. PLOP! och jag dunsar dovt ner i en välvispad gräddbakelse. jag har svårt att fästa blicken och varje rörelse känns fördröjd. jag blir ett med gräddbakelsen. ett offer i min gräddmjuka kropp. mina flackande blickar möter plötsligt en annans. Peter pan står några meter bort och spelar på sin planflöjt. strax därefter har han förlyttat sig bredvid mig, skrapar försiktigt bort det översta gräddlagret på min gräddarm. Skräcken som slog mig förstelnade min kropp. trots det visste jag att det enda möjliga sättet att överleva var att fly fort. Peter pan log och sade att jag var den sötaste han sett, så söt att jag kundes ätas upp. mina hallonrosiga kinder rodnade och benen blev till gelé.
jag höll på att förlora fotfästet och falla för komplimangen.
jag visste att det skulle bli min död men kunde inget göra åt det.
vaknade gjorde jag såklart i rättan stund. panikslagen och med skräcksvettsfläckar på mickey mouse-nattlinnet. nattlinnet är sedan länge bortglömt eller slängt. drömmen ligger dock kvar och skrotar i hjärnbarkens ena hörn.
jag tänker inte vara sockersöt och låta mig ätas upp.
אָקעאַן
för en gångs skull har jag släppt på allt det eftertänksamma, cyniska och hopplösa.
och förlitar mig endast på känslan
av att everything will be just fine
och förlitar mig endast på känslan
av att everything will be just fine
skratch skratch
energiförbrukning minimal. kliar sönder mina myggbett, äter kall gröt.
och älskar det
och älskar det
dagens hemlis
min favoritmat i hela världen är rester.
ungefär som buffé fast utan gräddinlagd struntmat utan mer rejäla grejer.
man hittar gamla godsaker från dagarna innan och det är helt okej att blanda hejvilt, exprimentera med maten.
hela denna vecka har dagens maträtt i skolan varit RESTER och jag har njutit fullt ut. ätit potatisklyftor 4 dagar i rad, blandat tomatsallad med spenatsoppa och jalapeños och gnagt på många brödkanter.
