så dålig timing men ändå så fint.

jag vet inte riktigt hur det kom sig. inte en enda bild bevisar att jag varit på emmaboda. eller jo en, tillsammans med en annan nästan lika förvirrad själ som mig. dock lite lugnare och med armar som höll om mig alla dessa dagar. gitarren är stämd tyvärr är det ej fallet med min hals. nu åker jag sänder som hejdå iväg denna Cheesy Love Ballad

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0