åter till maten.
Insåg nyligen hur frekvent jag verkar vilja berätta om vad jag har ätit. Jag tror inte att mitt sätt att ofta tala om mat kan kopplas till något osunt anorektiskt beteende utan snarare som en fin rutin som kan glädja andra.
Jag pulsade idag genom skogen i 1meterhög snö och just då kändes verkligen allt, ja helt åt skogen faktiskt. Hade under hela min promenad planerat spydiga kommentarer och slagkraftiga argument att vråla ut över familjen när jag kommit hem. Väl framme öppnar jag dörren med all min kraft för att verkligen bevisa min ilska men misslyckas i samma sekund som jag stiger in. En underbar arom av nybakat fyller hela huset. Jag klampar upp till köket och möts av ett kakfat proppat till bredden med delikata mini-brownies i färggranna muffinsformar.
allting känns med ens inte lika jobbigt längre.
Det var min godaste mat idag.
Kommentarer
Trackback
