honestlyspoken

det har sannerligen varit några hetsiga veckor men jag har börjat inse att det är precis där, mitt i misären och den maximala stressen som jag även mår som bäst. saker händer. explosivt mycket trycks ihop på en och samma gång. med andan i halsen somnar jag sedan sött. allt för sent och inte alls särskilt förberedd inför nästa morgon.
fast det har sin charm.
likväl som att vara olyckligt kär, att klaga över vädret, längta sig långt bort och sedan sakna allt där hemma.


det här har varit låtarna som följt med mig under dessa veckor.
langos,ficktjuvar och kyssar i spöregn